Jag har studerat på högskolor/univeristet sedan 2006, både på campus och via nätbaserad distans, och jag hade en av mina vfu-perioder i en gymnasieskola med 1-1 datorer. . På så sätt har jag provat på flera olika digitala lärplattformar, i olika grad. Jag tycker verkligen att det är ett potent verktyg för lärande, om det är rätt använt. Läraren eller kursansvarig, har stort inflytande över hur LMS används, och i vilken utsträckning det fungerar som lärverktyg eller bara som förvaringsplats och anslagstavla. Mycket handlar om vilken struktur de olika verktygen ligger under. Om det är lätt att hitta, både överskådligt och en röd tråd genom strukturen. Det svåraste med att studera på distans, är att veta vad som förväntas av en. I en grupp på campus frågas det ofta mellan studenterna; var det denna boken? Vilket kapitel? Förstod du frågan? osv. Som distansstudent har man antingen kontakt med sina studiekamrater via en studiegrupp eller genom diskussionsforum. I de kurser jag gått, där vi inte har haft vare sig det ena eller det andra, har man haft ganska dålig kontakt mellan studenterna. Att studieresultaten blir bättre och enklare att uppnå i samklang med studiekamrater, är otvetydigt, så det bör man eftersträva vare sig det behövs eller inte, i alla kurser.
Jag skrev tidigare "bara som förvaringsplats och anslagstavla", och det lät litet nedlåtande. I den LMS-baserade undervisningen – campusförlagd eller på distans – är det just de funktionerna som är avgörande. Om inte den tids-, plats-, säkerhets- och integritets-effektiva förvaringen av dokument, presentationer, föreläsningar, meddelanden litteratur, osv hade funnits, tror jag inte att plattformsmodellen hade varit lika intressant.
Properitär vs öppen källkod.
Jag har inte riktigt klart för mig alla perspektiv på öppen källkod än, men generellt undrar jag om upphovsrätten har någon framtid i properitär form. Vem kommer i framtiden att vilja betala för basutbud, när det finns gratis. Kan man dessutom vara med och forma nya delar efter sina egna behov, ser jag inga nackdelar. Jag föreställer mig antagonisters argument om säkerhet (tillgänglighet för trojaner, maskar etc.) och kontinuitet ( eg. Omskrivning för kontrollbehov) motverkas av teknikens utvecklingstakt och skoldatanätens begränsningar. Sen får man förstås inte glömma att allt kostar – det är bara en fråga om hur man vill betala. Kan/ska reklam kunna finansiera skolportaler? Kanske är detta något för förlagsbranchen, som jag inbillar mig redan nu är påverkade av lärarnas mer omfattande produktion.
Problem jag har stött på, som t.ex svårigheter att öppna dokument av diverse olika format, och servrar som kraschar samtidigt som alla ska lämna in tentor, och uppsatser, är förhoppningsvis spädbarnsproblem.
Inför mitt nya arbete i högstadiet, från och med i höst, brinner jag av iver att sätta igång och kommunicera målen, göra material/litteratur tillgängligt, kommunicera med föräldrar, och mycket mer. Men kan man egentligen kräva att alla elever ska ha tillgång till internet hemma? Och hur ska jag få det att fungera med ett snigelskoldatanät med växtvärk, och två datorer i salen? Jag hoppas få med mig flera kollegor i lärarlaget – vilka kunskaper har de? Frågan är om inte Google, wikispaces eller liknande är den enda portal som behövs.... Jag hoppas kunna svara på den frågan efter fler moment i detta avsnitt.
