fredag 22 juli 2011
Behålla känslan
Jag närmar mig mitt projekt inifrån..
Vad är drömmen? Hur ser visionen ut?
Drömmen är att eleverna älskar att vara på skolnätet! De kommunicerar med varandra, lärarna och kanske till och med föräldrarna via en facebookliknande chat. Jag önska jag kunde behålla känslan från sommarlovet, då jag mötte en av eleverna på en privat tillställning. Både jag och eleven var överraskade över hur sympatisk den andre visade sig vara, bakom våra respektive roller i skolan.
Kan det faktum att jag nu skapar en ny arena för alla medverkande i skolan, göra att de gamla invanda rollerna ifrågasätts?
Jag vill att min portal ska vara späckad med stimulerande länkar, videoklipp, diskussionsforum, pedagogiska samtal mellan lärare, information från klassföreståndare och administration. Ämnenas sidor ska vara laddade med terminsplaner, läxor, mm.mm. Kodorden är; TILLGÄNGLIGHET och TYDLIGHET!
Jag hoppas att portalen ska vara ett under av användarvänlighet, avseende statistik, administration etc. men i första hand ska elever och lärare VILJA använda den.
Visioner- projektet
Jag hade funderingar om vad jag skulle göra för projektarbete i kursen Digital kompetens på den begränsade tid som erbjöds. Jag ville gärna göra något jag har nytta av i mitt framtida arbete, och utgick ifrån vad som intresserar mig. Många idéer blev det - som alltid. T.ex. att förtydliga ett område jag själv inte känner mig helt förtrogen med; säkerhet eller upphovsrätt på nätet... eller kanske undersöka hur man kan använda mobiler i undervisningen. Jag är nästan säker på att de har en framtid - men har de en nutid?
Jag diskuterade med min rektor, som visade stor entusiasm över att jag hade idéer, och uppmuntrade flera av dem. Speciellt publicering på Internet tyckte hon var intressant. Sedan tipsade hon mig om att skolan till hösten kommer att införa en Digital lärplattform - PingPong.
Något senare dryftade jag de två sistnämnda förslagen med Lärare på kursen (AA), som hejade på mig att göra något med kursportalen för högstadiet.
Här kan du läsa mer om visionären på bilden. Den heter Pojken och är gjord av B.M. Barmen
Jag diskuterade med min rektor, som visade stor entusiasm över att jag hade idéer, och uppmuntrade flera av dem. Speciellt publicering på Internet tyckte hon var intressant. Sedan tipsade hon mig om att skolan till hösten kommer att införa en Digital lärplattform - PingPong.
Något senare dryftade jag de två sistnämnda förslagen med Lärare på kursen (AA), som hejade på mig att göra något med kursportalen för högstadiet.
Här är min presentation av mina ambitioner: (saxat ur inlämningsuppgift 2c)
Höstterminen 2011 kommer jag att börja jobba på en kommunal högstadieskola, och undervisa i bild. Kommunen har slutit avtal med PingPong och ska börja använda lärplattformen under hösten. Jag tänkte då att jag skulle göra ett förslag till kursupplägg, antingen för bildämnet, eller för skolan.
Jag har många baktankar med att vilja göra det:
- Bild ett ämne som ofta behandlas styvmoderligt och av många ses som en timmas schemalagd avkoppling. Det rimmar illa med den brist på undervisning i visuell kultur och kommunikation som vår digitala värld borde initiera. De nya kursplanerna 2011 framhåller digital kompetens som ett prioriterat område.
- Eftersom mina lektioner kommer att se mycket annorlunda ut än företrädarens, ser jag behovet av att göra någon slags programförklaring för mina kollegor, så de vet vad jag sysslar med.
- Att införa en digital lärplattform på en skola med minimalt antal datorer, kan uppfattas som litet opportunistiskt, och jag anar att användandet av pingpong inte kommer högst i prioriteringslistan, för mina kollegor. Eftersom jag har erfarenhet av pingpong från flera olika högskolor/universitet, hoppas jag kunna visa dem på vilket sätt man kan förenkla sin tillvaro med en lärplattform.
Här kan du läsa mer om visionären på bilden. Den heter Pojken och är gjord av B.M. Barmen
tisdag 19 juli 2011
Återhämtning Lag och Rätt på Internet
Jag gick igenom kursavsnittet om Lag och rätt på Internet. Kapitlet rymde små informativa videoklipp, inspelade av KTH Learning lab, som behandlade de vanligaste frågorna om upphovsrätt, och om hur man som lärare måste vara ytterst vaksam. Bara publicera det man känner sig säker på. Det känns skönt att det ofta brukar finnas en jurist att fråga, när man känner sig osäker.... i alla fall på flera arbetsplatser. I normalfallet finns tydliga riktlinjer på skolverkets sajt: kolla källan. I övrigt fick jag en intro om vad Creative Commons innebär.
I detta avsnittet hade jag framför allt god nytta av nya länkar till det länkskafferi jag håller på att bygga upp.
Appropå integritetslagstiftningen/ personuppgiftslagen, så hade jag nyligen ett exempel där både klasslista, adresser, telefonnr och klassfoto med namn på, låg utlagt på en klass hemsida. Då personnummer inte var utlagt och man får förutsätta att vårdnadshavarna har godkänt publiceringen, var det enligt lagen korrekt. Men jag ifrågasätter ändå lämpligheten i att göra så. Jag tänker att barn och ungdomar alltid är utsatta, och inte heller alltid kan påverka sin situation. Därför bör man ALLTID vara restriktiv med att publicera personuppgifter som gör det möjligt att identifiera eleverna - åtminstone utifrån skolans sidor.
Bloggtorka...
19/7
Plask!
Jag upptäcker att den årliga bloggledigheten har valt att infinna sig, just nu! Det beror förstås på att SOMMARLOVET har infunnit sig, med alla de saker det innebär. Högskolans bibliotek är under ombyggnad, så att hitta arbetsro hemma med två lediga barn, och en semestrande make, kräver planering. Dessutom blev min bättre hälft tvungen att åka på en oplanerad resa till Luleå, under en vecka, så då tyckte vi att det var läge att åka på årets Göteborgs/Lisebergs-besök. Kul, men inte mycket tid att blogga....
Hur ska man ta igen alla de blogginlägg man så gärna vill bocka av? Det kan kännas litet krystat, att spotta fram flera kortare inlägg, istället för att skriva av sig i ett. Å andra sidan gör de avsnitt som jag inte har bloggat om, sig påminda.
Att jag har ett motstånd mot att blogga, just nu, beror också på den del av processen jag befinner mig i, i mitt projektarbete. Jag har ruvat i en vecka. När tankarna inte är konkreta, utan hjärnan finfördelar, tumlar runt, och sätter ihop igen, i nya konstellationer. Ni vet, känslan av att springa ut till bryggans ände - kasta sig ut - flygturen innan man når vattnet - det kompakta bubbelkaoset, innan man når botten, eller vänder uppåt ytan. Jag tror att jag har gjort luftfärden nu...
Hur ska man ta igen alla de blogginlägg man så gärna vill bocka av? Det kan kännas litet krystat, att spotta fram flera kortare inlägg, istället för att skriva av sig i ett. Å andra sidan gör de avsnitt som jag inte har bloggat om, sig påminda.
Att jag har ett motstånd mot att blogga, just nu, beror också på den del av processen jag befinner mig i, i mitt projektarbete. Jag har ruvat i en vecka. När tankarna inte är konkreta, utan hjärnan finfördelar, tumlar runt, och sätter ihop igen, i nya konstellationer. Ni vet, känslan av att springa ut till bryggans ände - kasta sig ut - flygturen innan man når vattnet - det kompakta bubbelkaoset, innan man når botten, eller vänder uppåt ytan. Jag tror att jag har gjort luftfärden nu...
Plask!
tisdag 5 juli 2011
Källkritik och söktjänster
KTHB erbjuder en rad kurser i informationssökning, och jag gick igenom en av dem: Information Retrieval When? Where? How? . Kursen var lättläst och förståelig, och jag lärde mig några nya begrepp: Trunkering - (av lat. hugga av) betyder att man sätter ut ett jokertecken /* istället för ändelser till ett stamord, för att öka relaterade träffar. Tesaurus - som är en slags katalog över sökbegrepp olika databaser rekommenderar för olika ämnen. Ett slags sökord, helt enkelt. BOOLESKA operatorer - de små användbara orden OR, AND, NOT som man kan kombinera sina sökord på olika sätt. och slutligen Avståndsoperatorer - med vilka man indikerar på vilket avstånd de olika sökorden ska stå, t.ex. (W) mellan orden betyder att de ska stå i samma mening. (S) betyder att de ska stå bredvid varann.
Jag funderar på vad jag ska göra för projektarbete. Eftersom jag kommer att börja på ett nytt arbete, vore det ju behändigt om jag kunde göra något som är användbart där. Eftersom skolan ska börja använda PingPong, kan en idé vara att konstruera en kurssida där.. alternativt kanske en informations presentation/film/dylikt om vad man får använda i en lärplattform. Upphovsrättsligt, etiskt, osv. Vad får man visa? Vad får man publicera? Vad får man INTE publicera.. Jag sökte litet halvhjärtat (enl. uppdrag) på e-publicering, men kände att det var ganska idiotiskt innan jag gått igenom kapitlet som handlar om det, i kursmaterialet.
Källkritik
Jag har nu gått igenom den utmärkta kursen i källkritik från Lunds Universitetsbibliotek: http://www.lub.lu.se/laeranderesurser/kaellkritik.html
Bortsett från påminnelsen om de många möjligheter att låta sig luras på internet, gav den mig utmärkta övningar och exempel att vidarebefordra till elever.
Kursen var utmärkt upplagd med tydlig röd tråd och underrubriker till varje moment. Övningar låg både på sidan och som pdf-bilaga, för hugade att spara. bra att komma ihåg när jag själv ska lägga upp kurser...
Gick vidare till Pim där de framhöll de ständiga, men relevanta frågorna: Vad? Vem? Varför?
Lunds bibliotekskurs, ovan, var bra, och kan säkert användas för högre studier; gymnasiet/högskola. Eftersom den var ganska djup, tror jag inte att elever i högstadiet kan ta till sig all information. Där kommer jag nog att utgå från det mer överskådliga: Vad? Vem? Varför?
Jag funderar på vad jag ska göra för projektarbete. Eftersom jag kommer att börja på ett nytt arbete, vore det ju behändigt om jag kunde göra något som är användbart där. Eftersom skolan ska börja använda PingPong, kan en idé vara att konstruera en kurssida där.. alternativt kanske en informations presentation/film/dylikt om vad man får använda i en lärplattform. Upphovsrättsligt, etiskt, osv. Vad får man visa? Vad får man publicera? Vad får man INTE publicera.. Jag sökte litet halvhjärtat (enl. uppdrag) på e-publicering, men kände att det var ganska idiotiskt innan jag gått igenom kapitlet som handlar om det, i kursmaterialet.
Källkritik
Jag har nu gått igenom den utmärkta kursen i källkritik från Lunds Universitetsbibliotek: http://www.lub.lu.se/laeranderesurser/kaellkritik.html
Bortsett från påminnelsen om de många möjligheter att låta sig luras på internet, gav den mig utmärkta övningar och exempel att vidarebefordra till elever.
Kursen var utmärkt upplagd med tydlig röd tråd och underrubriker till varje moment. Övningar låg både på sidan och som pdf-bilaga, för hugade att spara. bra att komma ihåg när jag själv ska lägga upp kurser...
Gick vidare till Pim där de framhöll de ständiga, men relevanta frågorna: Vad? Vem? Varför?
Lunds bibliotekskurs, ovan, var bra, och kan säkert användas för högre studier; gymnasiet/högskola. Eftersom den var ganska djup, tror jag inte att elever i högstadiet kan ta till sig all information. Där kommer jag nog att utgå från det mer överskådliga: Vad? Vem? Varför?
måndag 4 juli 2011
Jag har fallit för den holländska symbaloo som erbjuder en estetisk och strukturerad sida.Jag kunde inte låta bli att ladda hem den, direkt, och det tog inte många minuter innan maken kom och blev nyfiken. Det är något visst med färgglada knappar och raka linjer. Symbaloo är förrädiskt enkel, och jag känner att jag behöver tänka ut litet struktur och användningsområden INNAN jag sätter igång och formar min sida.
Men......Någonstans i mig ringer en liten varningsklocka.... jag vet inte riktigt vad den varnar för än. Kanske en känsla av att jag lägger för stort intresse för verktygen och medierna – och mindre på undervisningens innehåll. ... återkommer om jag kommer på vad..
Jag har en känsla av att jag tuggar för länge på varje tugga i detta avsnittet, så jag ska försöka skriva litet övergripande om varje kapitel under avsnittet IKT-verktyg.
Interaktiva tavlor
I vår kommun har man satsat på Smartboards i skolorna. I de lägre årskurserna har alla salarna sin egen, och i de högre årskurserna finns det i vissa salar. Inför min sista vfu, som var i gymnasiet, ville jag ta tillfället i akt och planera ett lektionsmoment där jag använde smartboarden. Jag planerade ett antal lektioner, och fick låna dotterns lektionssal ett par timmar för att öva mig på att använda smartboaren. Det var jättekul, och mycket användbart. Trots att man som lärare är van att uttrycka sig publikt, t.ex. Genom att skriva på whiteboard, märker man snabbt hur mycket begränsningar man tagit hänsyn till, vid t.ex genomgångar. Vad jag tidigare har skrivit i listor, med olika färger, med olika stilar, för att tydliggöra något abstrakt, kan uttryckas med korta stödord och bilder. Där jag tidigare behövde planera vad och hur jag skrev på tavlan, så att allt fick plats, så jag slapp sudda under genomgången, och skriva av och kopiera till dem som inte var närvarande, kan jag nu göra en presentation av önskat omfång, jag kan bläddra fram och tillbaka, lägga ut på hemsidan för frånvarande osv. Och som extra bonus: smartboarden är interaktiv. Eleverna kan också interagera, inte bara konsumera.
E-möten
Eftersom jag studerat på distans under flera år, har jag ganska många erfarenheter av e-möten. De program jag har använde var Marratech, Adobe Connect, och Skype. Jag vill gärna ge både ris och ros till e-mötessystemen jag provat. Ros för att jag, som är litet hörselskadad, har lika bra möjligheter att höra som de andra. Att ha mitt eget headset som fungerar för mig, och att höra de andra deltagarna direkt in i mikrofonen, gör att jag tar plats i gruppen och uttrycker mig i mycket större utsträckning än om jag sitter i en skolsal och använder hörapparat som förstärker ljuden från omgivningen lika mycket som den som pratar. Tyvärr ställer tekniken och servern (som jag förstår det..) till det för e-mötena. Störningar, både i "cyberspace" och hos enskilda deltagares utrustning tar ibland mycket tid. Inte sällan blir deltagare "utkastade". I de flesta kurserna har vi stängt av våra kameror i hopp om att ljudkvaliteten skulle bli bättre.
Trots det har jag MYCKET bättre förutsättningar än om jag deltar IRL. Jag inbillar mig att fler typer av handikapp, kan dra nytta på samma sätt. I ett e-seminarium behöver ingen veta om jag är rörelsehindrad, synskadad, har acne, eller liknande. Där representeras jag av min aktivitet och min röst. Jag tänker att, även om jag t.ex har problem med språket, kan det fokus på vad som sägs göra att jag gör mig förstådd och att min prestation syns.
För att varje elevs prestationer ska få plats, föruttsätts att grupperna är lagom stora. Om varje elev förväntas delta med reflektioner, diskussioner och presentationer, under ett seminarium, är 7-10 personer/grupp lagom. Om man är fler, kan man dela upp gruppen i smågrupper och arbeta på annat sätt. Vid en större introduktion, eller frågestund, kan man vara betydligt fler i gruppen.
I ett fall med personlig handledning, bokade jag och handledaren tid på Skype, vilket vi båda tyckte fungerade bra, de gånger vi båda hade god uppkoppling. Problem uppstår dock när man tror att man kan promenera omkring med sin bärbara dator, och ha litet lektion samtidigt.
Vad krävs för att e-mötet ska fungera bra? Jo, en support som kan hantera alla som får problem med inställningar, uppladdningar osv så läraren slipper att lägga uppmärksamhet på det. Man bör också räkna bort några minuter i början av varje möte, för att kolla tekniken. När tålamodet tryter får man tänka på all restid man besparar sig och på hur många minuer det faktiskt fungerar bra.
Jag hade förmånen att få gå en kurs på Högskolan Dalarna, som egentligen inte fanns på distans. Kursen; Bild 3, hade en liten grupp och ambitiösa lärare, som lät mig delta på föreläsningar och seminarier via en stationär dator, och bordsmikrofon. Det fungerade bra, men egentligen mest för att lärare vid kursen, tog sig extra tid och trixade med utrustning och anpassade innehållet för att det skulle fungera digitalt. Men nu, när anpassningen är gjord, kommer de att fortsätta att erbjuda den kursen via distans. En del av examinationerna gällde gestaltningar, som jag fick skicka till Falun eller åka dit själv, men jag hade också möjligheten att anpassa mig och göra digitala gestaltningar.
Virtuella världar
Virtual reality (VR) har använts sedan många år i träning av piloter, m.fl men den snabba utvecklingen av datorer och 3D-tekniken har gjort det möjligt för vem som helst att skapa virtuella lärmiljöer" står det i kursdokumentet. Det verkar helt logiskt att VR kan gynna yrkeskategorier som av naturliga skäl inte kan tränas på annat sätt utan risk för liv och lem: krachlandning med flygplan och sånt. Men jag är väldigt skeptisk till att Second Life skulle ha någon praktisk nytta i grundskola och gymnasiet. Jag skaffade mig en avatar, som löjligt nog var ganska lik mig i verkligheten, och gick igång med liv och lust. Jag tyckte det var ganska idiotiskt... hamnade på massa konstiga ställen, och hade inte helt lätt att förstå hur jag skulle använda funktionerna. Och varför... Jag träffade olika människor (?) från litet varstans ifrån, och förde fullständigt ointressanta samtal med dem. Jag försökte hitta intressantare platser att besöka, och bli litet mer positiv och öppen för SL som medium......men nej!
Jag kan visst se de potentiella möjligheterna att som företag eller varför inte lärosäte, exponera sig och på så sätt öka intresset för sig, men som pedagogiskt verktyg för grundskola och gymnasiet – Nej!
Men......Någonstans i mig ringer en liten varningsklocka.... jag vet inte riktigt vad den varnar för än. Kanske en känsla av att jag lägger för stort intresse för verktygen och medierna – och mindre på undervisningens innehåll. ... återkommer om jag kommer på vad..
Jag har en känsla av att jag tuggar för länge på varje tugga i detta avsnittet, så jag ska försöka skriva litet övergripande om varje kapitel under avsnittet IKT-verktyg.
Interaktiva tavlor
I vår kommun har man satsat på Smartboards i skolorna. I de lägre årskurserna har alla salarna sin egen, och i de högre årskurserna finns det i vissa salar. Inför min sista vfu, som var i gymnasiet, ville jag ta tillfället i akt och planera ett lektionsmoment där jag använde smartboarden. Jag planerade ett antal lektioner, och fick låna dotterns lektionssal ett par timmar för att öva mig på att använda smartboaren. Det var jättekul, och mycket användbart. Trots att man som lärare är van att uttrycka sig publikt, t.ex. Genom att skriva på whiteboard, märker man snabbt hur mycket begränsningar man tagit hänsyn till, vid t.ex genomgångar. Vad jag tidigare har skrivit i listor, med olika färger, med olika stilar, för att tydliggöra något abstrakt, kan uttryckas med korta stödord och bilder. Där jag tidigare behövde planera vad och hur jag skrev på tavlan, så att allt fick plats, så jag slapp sudda under genomgången, och skriva av och kopiera till dem som inte var närvarande, kan jag nu göra en presentation av önskat omfång, jag kan bläddra fram och tillbaka, lägga ut på hemsidan för frånvarande osv. Och som extra bonus: smartboarden är interaktiv. Eleverna kan också interagera, inte bara konsumera.
E-möten
Eftersom jag studerat på distans under flera år, har jag ganska många erfarenheter av e-möten. De program jag har använde var Marratech, Adobe Connect, och Skype. Jag vill gärna ge både ris och ros till e-mötessystemen jag provat. Ros för att jag, som är litet hörselskadad, har lika bra möjligheter att höra som de andra. Att ha mitt eget headset som fungerar för mig, och att höra de andra deltagarna direkt in i mikrofonen, gör att jag tar plats i gruppen och uttrycker mig i mycket större utsträckning än om jag sitter i en skolsal och använder hörapparat som förstärker ljuden från omgivningen lika mycket som den som pratar. Tyvärr ställer tekniken och servern (som jag förstår det..) till det för e-mötena. Störningar, både i "cyberspace" och hos enskilda deltagares utrustning tar ibland mycket tid. Inte sällan blir deltagare "utkastade". I de flesta kurserna har vi stängt av våra kameror i hopp om att ljudkvaliteten skulle bli bättre.
Trots det har jag MYCKET bättre förutsättningar än om jag deltar IRL. Jag inbillar mig att fler typer av handikapp, kan dra nytta på samma sätt. I ett e-seminarium behöver ingen veta om jag är rörelsehindrad, synskadad, har acne, eller liknande. Där representeras jag av min aktivitet och min röst. Jag tänker att, även om jag t.ex har problem med språket, kan det fokus på vad som sägs göra att jag gör mig förstådd och att min prestation syns.
För att varje elevs prestationer ska få plats, föruttsätts att grupperna är lagom stora. Om varje elev förväntas delta med reflektioner, diskussioner och presentationer, under ett seminarium, är 7-10 personer/grupp lagom. Om man är fler, kan man dela upp gruppen i smågrupper och arbeta på annat sätt. Vid en större introduktion, eller frågestund, kan man vara betydligt fler i gruppen.
I ett fall med personlig handledning, bokade jag och handledaren tid på Skype, vilket vi båda tyckte fungerade bra, de gånger vi båda hade god uppkoppling. Problem uppstår dock när man tror att man kan promenera omkring med sin bärbara dator, och ha litet lektion samtidigt.
Vad krävs för att e-mötet ska fungera bra? Jo, en support som kan hantera alla som får problem med inställningar, uppladdningar osv så läraren slipper att lägga uppmärksamhet på det. Man bör också räkna bort några minuter i början av varje möte, för att kolla tekniken. När tålamodet tryter får man tänka på all restid man besparar sig och på hur många minuer det faktiskt fungerar bra.
Jag hade förmånen att få gå en kurs på Högskolan Dalarna, som egentligen inte fanns på distans. Kursen; Bild 3, hade en liten grupp och ambitiösa lärare, som lät mig delta på föreläsningar och seminarier via en stationär dator, och bordsmikrofon. Det fungerade bra, men egentligen mest för att lärare vid kursen, tog sig extra tid och trixade med utrustning och anpassade innehållet för att det skulle fungera digitalt. Men nu, när anpassningen är gjord, kommer de att fortsätta att erbjuda den kursen via distans. En del av examinationerna gällde gestaltningar, som jag fick skicka till Falun eller åka dit själv, men jag hade också möjligheten att anpassa mig och göra digitala gestaltningar.
Virtuella världar
Virtual reality (VR) har använts sedan många år i träning av piloter, m.fl men den snabba utvecklingen av datorer och 3D-tekniken har gjort det möjligt för vem som helst att skapa virtuella lärmiljöer" står det i kursdokumentet. Det verkar helt logiskt att VR kan gynna yrkeskategorier som av naturliga skäl inte kan tränas på annat sätt utan risk för liv och lem: krachlandning med flygplan och sånt. Men jag är väldigt skeptisk till att Second Life skulle ha någon praktisk nytta i grundskola och gymnasiet. Jag skaffade mig en avatar, som löjligt nog var ganska lik mig i verkligheten, och gick igång med liv och lust. Jag tyckte det var ganska idiotiskt... hamnade på massa konstiga ställen, och hade inte helt lätt att förstå hur jag skulle använda funktionerna. Och varför... Jag träffade olika människor (?) från litet varstans ifrån, och förde fullständigt ointressanta samtal med dem. Jag försökte hitta intressantare platser att besöka, och bli litet mer positiv och öppen för SL som medium......men nej!
Jag kan visst se de potentiella möjligheterna att som företag eller varför inte lärosäte, exponera sig och på så sätt öka intresset för sig, men som pedagogiskt verktyg för grundskola och gymnasiet – Nej!
fredag 1 juli 2011
Lärplattformar - övningar och uppgifter
Nu har jag gått igenom en del av övningsmomenten i Bilda. Jag har skapat en projektgrupp, gjort en enkätundersökning, och meddelat detta på anslagstavlan. Jag har öppnat ett diskussionsforum om huruvida böcker har tjänat ut sin roll, och jag har svarat och diskusterat på andras diskussionsforum och enkäter. En av kurskamraterna har gjort en mycket fin uppgift, med bifogat material, inlämninguppgift, instruktionsvideo, och ett test. Jag ville verkligen göra ett lika fint upplägg med ett lektionsmoment, för mina framtida elever, men saknar totalt inspiration för lektionsmoment. Vid närmare eftertanke kommer vi antagligen inte att ha tillgång till Bilda, på den högstadieskola jag kommer att arbeta, så jag ska nog göra ett lektionsupplägg på google docs, istället. Enligt referens finns många av de funktionerna man kan hitta i LMS i Google, och att man lätt kan sy ihop en egen "portal". Det skulle kunna vara ett framtida projektarbete i kursen. Att sy ihop en egen kursportal i Google docs.
Jag tog mig också en tur på http://moodle.org/ och även den plattformen verkar vara användbar. Fördelen med den är också att den är gratis. Tydliga och bra instruktioner, delvis på svenska.
Http://sakaiprojekt.org/ är ett system, som utvecklas på olika lärosäten över världen. Jag gjorde en exkursion på Stockholms Universitets variant, som heter Mondo; https://mondo.su.se/portal. Denna portal verkar ha ungefär samma upplägg som Bilda, vilket vi använder på kursen. Mycket bra, med tydliga strukturer och många funktioner.
Sammantaget är de olika lärplattformerna lika varandra vad gäller funktioner. Säkert finns det skillnader, men jag har inte upptäckt några som skulle kunna avgöra mitt val (om jag fick välja...)
Jag tog mig också en tur på http://moodle.org/ och även den plattformen verkar vara användbar. Fördelen med den är också att den är gratis. Tydliga och bra instruktioner, delvis på svenska.
Http://sakaiprojekt.org/ är ett system, som utvecklas på olika lärosäten över världen. Jag gjorde en exkursion på Stockholms Universitets variant, som heter Mondo; https://mondo.su.se/portal. Denna portal verkar ha ungefär samma upplägg som Bilda, vilket vi använder på kursen. Mycket bra, med tydliga strukturer och många funktioner.
Sammantaget är de olika lärplattformerna lika varandra vad gäller funktioner. Säkert finns det skillnader, men jag har inte upptäckt några som skulle kunna avgöra mitt val (om jag fick välja...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)