Jag har fallit för den holländska symbaloo som erbjuder en estetisk och strukturerad sida.Jag kunde inte låta bli att ladda hem den, direkt, och det tog inte många minuter innan maken kom och blev nyfiken. Det är något visst med färgglada knappar och raka linjer. Symbaloo är förrädiskt enkel, och jag känner att jag behöver tänka ut litet struktur och användningsområden INNAN jag sätter igång och formar min sida.



Men......Någonstans i mig ringer en liten varningsklocka.... jag vet inte riktigt vad den varnar för än. Kanske en känsla av att jag lägger för stort intresse för verktygen och medierna – och mindre på undervisningens innehåll. ... återkommer om jag kommer på vad..



Jag har en känsla av att jag tuggar för länge på varje tugga i detta avsnittet, så jag ska försöka skriva litet övergripande om varje kapitel under avsnittet IKT-verktyg.



Interaktiva tavlor


I vår kommun har man satsat på Smartboards i skolorna. I de lägre årskurserna har alla salarna sin egen, och i de högre årskurserna finns det i vissa salar. Inför min sista vfu, som var i gymnasiet, ville jag ta tillfället i akt och planera ett lektionsmoment där jag använde smartboarden. Jag planerade ett antal lektioner, och fick låna dotterns lektionssal ett par timmar för att öva mig på att använda smartboaren. Det var jättekul, och mycket användbart. Trots att man som lärare är van att uttrycka sig publikt, t.ex. Genom att skriva på whiteboard, märker man snabbt hur mycket begränsningar man tagit hänsyn till, vid t.ex genomgångar. Vad jag tidigare har skrivit i listor, med olika färger, med olika stilar, för att tydliggöra något abstrakt, kan uttryckas med korta stödord och bilder. Där jag tidigare behövde planera vad och hur jag skrev på tavlan, så att allt fick plats, så jag slapp sudda under genomgången, och skriva av och kopiera till dem som inte var närvarande, kan jag nu göra en presentation av önskat omfång, jag kan bläddra fram och tillbaka, lägga ut på hemsidan för frånvarande osv. Och som extra bonus: smartboarden är interaktiv. Eleverna kan också interagera, inte bara konsumera.



E-möten
Eftersom jag studerat på distans under flera år, har jag ganska många erfarenheter av e-möten. De program jag har använde var Marratech, Adobe Connect, och Skype. Jag vill gärna ge både ris och ros till e-mötessystemen jag provat. Ros för att jag, som är litet hörselskadad, har lika bra möjligheter att höra som de andra. Att ha mitt eget headset som fungerar för mig, och att höra de andra deltagarna direkt in i mikrofonen, gör att jag tar plats i gruppen och uttrycker mig i mycket större utsträckning än om jag sitter i en skolsal och använder hörapparat som förstärker ljuden från omgivningen lika mycket som den som pratar. Tyvärr ställer tekniken och servern (som jag förstår det..) till det för e-mötena. Störningar, både i "cyberspace" och hos enskilda deltagares utrustning tar ibland mycket tid. Inte sällan blir deltagare "utkastade". I de flesta kurserna har vi stängt av våra kameror i hopp om att ljudkvaliteten skulle bli bättre.


Trots det har jag MYCKET bättre förutsättningar än om jag deltar IRL. Jag inbillar mig att fler typer av handikapp, kan dra nytta på samma sätt. I ett e-seminarium behöver ingen veta om jag är rörelsehindrad, synskadad, har acne, eller liknande. Där representeras jag av min aktivitet och min röst. Jag tänker att, även om jag t.ex har problem med språket, kan det fokus på vad som sägs göra att jag gör mig förstådd och att min prestation syns.
För att varje elevs prestationer ska få plats, föruttsätts att grupperna är lagom stora. Om varje elev förväntas delta med reflektioner, diskussioner och presentationer, under ett seminarium, är 7-10 personer/grupp lagom. Om man är fler, kan man dela upp gruppen i smågrupper och arbeta på annat sätt. Vid en större introduktion, eller frågestund, kan man vara betydligt fler i gruppen.



I ett fall med personlig handledning, bokade jag och handledaren tid på Skype, vilket vi båda tyckte fungerade bra, de gånger vi båda hade god uppkoppling. Problem uppstår dock när man tror att man kan promenera omkring med sin bärbara dator, och ha litet lektion samtidigt.



Vad krävs för att e-mötet ska fungera bra? Jo, en support som kan hantera alla som får problem med inställningar, uppladdningar osv så läraren slipper att lägga uppmärksamhet på det. Man bör också räkna bort några minuter i början av varje möte, för att kolla tekniken. När tålamodet tryter får man tänka på all restid man besparar sig och på hur många minuer det faktiskt fungerar bra.



Jag hade förmånen att få gå en kurs på Högskolan Dalarna, som egentligen inte fanns på distans. Kursen; Bild 3, hade en liten grupp och ambitiösa lärare, som lät mig delta på föreläsningar och seminarier via en stationär dator, och bordsmikrofon. Det fungerade bra, men egentligen mest för att lärare vid kursen, tog sig extra tid och trixade med utrustning och anpassade innehållet för att det skulle fungera digitalt. Men nu, när anpassningen är gjord, kommer de att fortsätta att erbjuda den kursen via distans. En del av examinationerna gällde gestaltningar, som jag fick skicka till Falun eller åka dit själv, men jag hade också möjligheten att anpassa mig och göra digitala gestaltningar.



Virtuella världar
Virtual reality (VR) har använts sedan många år i träning av piloter, m.fl men den snabba utvecklingen av datorer och 3D-tekniken har gjort det möjligt för vem som helst att skapa virtuella lärmiljöer" står det i kursdokumentet. Det verkar helt logiskt att VR kan gynna yrkeskategorier som av naturliga skäl inte kan tränas på annat sätt utan risk för liv och lem: krachlandning med flygplan och sånt. Men jag är väldigt skeptisk till att Second Life skulle ha någon praktisk nytta i grundskola och gymnasiet. Jag skaffade mig en avatar, som löjligt nog var ganska lik mig i verkligheten, och gick igång med liv och lust. Jag tyckte det var ganska idiotiskt... hamnade på massa konstiga ställen, och hade inte helt lätt att förstå hur jag skulle använda funktionerna. Och varför... Jag träffade olika människor (?) från litet varstans ifrån, och förde fullständigt ointressanta samtal med dem. Jag försökte hitta intressantare platser att besöka, och bli litet mer positiv och öppen för SL som medium......men nej!


Jag kan visst se de potentiella möjligheterna att som företag eller varför inte lärosäte, exponera sig och på så sätt öka intresset för sig, men som pedagogiskt verktyg för grundskola och gymnasiet – Nej!