Behålla känslan

Jag närmar mig mitt projekt inifrån..
Vad är drömmen? Hur ser visionen ut?

Drömmen är att eleverna älskar att vara på skolnätet! De kommunicerar med varandra, lärarna och kanske till och med föräldrarna via en facebookliknande chat. Jag önska jag kunde behålla känslan från sommarlovet, då jag mötte en av eleverna på en privat tillställning. Både jag och eleven var överraskade över hur sympatisk den andre visade sig vara, bakom våra respektive roller i skolan.

Kan det faktum att jag nu skapar en ny arena för alla medverkande i skolan, göra att de gamla invanda rollerna ifrågasätts?

Jag vill att min portal ska vara späckad med stimulerande länkar, videoklipp, diskussionsforum, pedagogiska samtal mellan lärare, information från klassföreståndare och administration. Ämnenas sidor ska vara laddade med terminsplaner, läxor, mm.mm. Kodorden är; TILLGÄNGLIGHET och TYDLIGHET!

Jag hoppas att portalen ska vara ett under av användarvänlighet, avseende statistik, administration etc. men i första hand ska elever och lärare VILJA använda den.

Visioner- projektet

Jag hade funderingar om vad jag skulle göra för projektarbete i kursen Digital kompetens på den begränsade tid som erbjöds. Jag ville gärna göra något jag har nytta av i mitt framtida arbete, och utgick ifrån vad som intresserar mig. Många idéer blev det - som alltid. T.ex. att förtydliga ett område jag själv inte känner mig helt förtrogen med; säkerhet eller upphovsrätt på nätet... eller kanske undersöka hur man kan använda mobiler i undervisningen. Jag är nästan säker på att de har en framtid - men har de en nutid?
Jag diskuterade med min rektor, som visade stor entusiasm över att jag hade idéer, och uppmuntrade flera av dem. Speciellt publicering på Internet tyckte hon var intressant. Sedan tipsade hon mig om att skolan till hösten kommer att införa en Digital lärplattform - PingPong.

Något senare dryftade jag de två sistnämnda förslagen med Lärare på kursen (AA), som hejade på mig att göra något med kursportalen för högstadiet.

Här är min presentation av mina ambitioner: (saxat ur inlämningsuppgift 2c)

Höstterminen 2011 kommer jag att börja jobba på en kommunal högstadieskola, och undervisa i bild. Kommunen har slutit avtal med PingPong och ska börja använda lärplattformen under hösten. Jag tänkte då att jag skulle göra ett förslag till kursupplägg, antingen för bildämnet, eller för skolan.

Jag har många baktankar med att vilja göra det:

• Bild ett ämne som ofta behandlas styvmoderligt och av många ses som en timmas schemalagd avkoppling. Det rimmar illa med den brist på undervisning i visuell kultur och kommunikation som vår digitala värld borde initiera. De nya kursplanerna 2011 framhåller digital kompetens som ett prioriterat område.
• Eftersom mina lektioner kommer att se mycket annorlunda ut än företrädarens, ser jag behovet av att göra någon slags programförklaring för mina kollegor, så de vet vad jag sysslar med.
• Att införa en digital lärplattform på en skola med minimalt antal datorer, kan uppfattas som litet opportunistiskt, och jag anar att användandet av pingpong inte kommer högst i prioriteringslistan, för mina kollegor. Eftersom jag har erfarenhet av pingpong från flera olika högskolor/universitet, hoppas jag kunna visa dem på vilket sätt man kan förenkla sin tillvaro med en lärplattform.

Här kan du läsa mer om visionären på bilden. Den heter Pojken och är gjord av B.M. Barmen

Återhämtning Lag och Rätt på Internet

Jag gick igenom kursavsnittet om Lag och rätt på Internet. Kapitlet rymde små informativa videoklipp, inspelade av KTH Learning lab, som behandlade de vanligaste frågorna om upphovsrätt, och om hur man som lärare måste vara ytterst vaksam. Bara publicera det man känner sig säker på. Det känns skönt att det ofta brukar finnas en jurist att fråga, när man känner sig osäker.... i alla fall på flera arbetsplatser. I normalfallet finns tydliga riktlinjer på skolverkets sajt: kolla källan. I övrigt fick jag en intro om vad Creative Commons innebär.
I detta avsnittet hade jag framför allt god nytta av nya länkar till det länkskafferi jag håller på att bygga upp.

Appropå integritetslagstiftningen/ personuppgiftslagen, så hade jag nyligen ett exempel där både klasslista, adresser, telefonnr och klassfoto med namn på, låg utlagt på en klass hemsida. Då personnummer inte var utlagt och man får förutsätta att vårdnadshavarna har godkänt publiceringen, var det enligt lagen korrekt. Men jag ifrågasätter ändå lämpligheten i att göra så. Jag tänker att barn och ungdomar alltid är utsatta, och inte heller alltid kan påverka sin situation. Därför bör man ALLTID vara restriktiv med att publicera personuppgifter som gör det möjligt att identifiera eleverna - åtminstone utifrån skolans sidor.

Bloggtorka...

19/7

Jag upptäcker att den årliga bloggledigheten har valt att infinna sig, just nu! Det beror förstås på att SOMMARLOVET har infunnit sig, med alla de saker det innebär. Högskolans bibliotek är under ombyggnad, så att hitta arbetsro hemma med två lediga barn, och en semestrande make, kräver planering. Dessutom blev min bättre hälft tvungen att åka på en oplanerad resa till Luleå, under en vecka, så då tyckte vi att det var läge att åka på årets Göteborgs/Lisebergs-besök. Kul, men inte mycket tid att blogga....
Hur ska man ta igen alla de blogginlägg man så gärna vill bocka av? Det kan kännas litet krystat, att spotta fram flera kortare inlägg, istället för att skriva av sig i ett. Å andra sidan gör de avsnitt som jag inte har bloggat om, sig påminda.
Att jag har ett motstånd mot att blogga, just nu, beror också på den del av processen jag befinner mig i, i mitt projektarbete. Jag har ruvat i en vecka. När tankarna inte är konkreta, utan hjärnan finfördelar, tumlar runt, och sätter ihop igen, i nya konstellationer. Ni vet, känslan av att springa ut till bryggans ände - kasta sig ut - flygturen innan man når vattnet - det kompakta bubbelkaoset, innan man når botten, eller vänder uppåt ytan. Jag tror att jag har gjort luftfärden nu...

Plask!

Källkritik och söktjänster

KTHB erbjuder en rad kurser i informationssökning, och jag gick igenom en av dem: Information Retrieval When? Where? How? . Kursen var lättläst och förståelig, och jag lärde mig några nya begrepp: Trunkering - (av lat. hugga av) betyder att man sätter ut ett jokertecken /* istället för ändelser till ett stamord, för att öka relaterade träffar. Tesaurus - som är en slags katalog över sökbegrepp olika databaser rekommenderar för olika ämnen. Ett slags sökord, helt enkelt. BOOLESKA operatorer - de små användbara orden OR, AND, NOT som man kan kombinera sina sökord på olika sätt. och slutligen Avståndsoperatorer - med vilka man indikerar på vilket avstånd de olika sökorden ska stå, t.ex. (W) mellan orden betyder att de ska stå i samma mening. (S) betyder att de ska stå bredvid varann.

Jag funderar på vad jag ska göra för projektarbete. Eftersom jag kommer att börja på ett nytt arbete, vore det ju behändigt om jag kunde göra något som är användbart där. Eftersom skolan ska börja använda PingPong, kan en idé vara att konstruera en kurssida där.. alternativt kanske en informations presentation/film/dylikt om vad man får använda i en lärplattform. Upphovsrättsligt, etiskt, osv. Vad får man visa? Vad får man publicera? Vad får man INTE publicera.. Jag sökte litet halvhjärtat (enl. uppdrag) på e-publicering, men kände att det var ganska idiotiskt innan jag gått igenom kapitlet som handlar om det, i kursmaterialet.


Källkritik
Jag har nu gått igenom den utmärkta kursen i källkritik från Lunds Universitetsbibliotek: http://www.lub.lu.se/laeranderesurser/kaellkritik.html
Bortsett från påminnelsen om de många möjligheter att låta sig luras på internet, gav den mig utmärkta övningar och exempel att vidarebefordra till elever.
Kursen var utmärkt upplagd med tydlig röd tråd och underrubriker till varje moment. Övningar låg både på sidan och som pdf-bilaga, för hugade att spara. bra att komma ihåg när jag själv ska lägga upp kurser...

Gick vidare till Pim där de framhöll de ständiga, men relevanta frågorna: Vad? Vem? Varför?

Lunds bibliotekskurs, ovan, var bra, och kan säkert användas för högre studier; gymnasiet/högskola. Eftersom den var ganska djup, tror jag inte att elever i högstadiet kan ta till sig all information. Där kommer jag nog att utgå från det mer överskådliga: Vad? Vem? Varför?

bild från second life

Denna bilden skulle ju varit med på förra inlägget.. Beachparty...

Jag har fallit för den holländska symbaloo som erbjuder en estetisk och strukturerad sida.Jag kunde inte låta bli att ladda hem den, direkt, och det tog inte många minuter innan maken kom och blev nyfiken. Det är något visst med färgglada knappar och raka linjer. Symbaloo är förrädiskt enkel, och jag känner att jag behöver tänka ut litet struktur och användningsområden INNAN jag sätter igång och formar min sida.



Men......Någonstans i mig ringer en liten varningsklocka.... jag vet inte riktigt vad den varnar för än. Kanske en känsla av att jag lägger för stort intresse för verktygen och medierna – och mindre på undervisningens innehåll. ... återkommer om jag kommer på vad..



Jag har en känsla av att jag tuggar för länge på varje tugga i detta avsnittet, så jag ska försöka skriva litet övergripande om varje kapitel under avsnittet IKT-verktyg.



Interaktiva tavlor


I vår kommun har man satsat på Smartboards i skolorna. I de lägre årskurserna har alla salarna sin egen, och i de högre årskurserna finns det i vissa salar. Inför min sista vfu, som var i gymnasiet, ville jag ta tillfället i akt och planera ett lektionsmoment där jag använde smartboarden. Jag planerade ett antal lektioner, och fick låna dotterns lektionssal ett par timmar för att öva mig på att använda smartboaren. Det var jättekul, och mycket användbart. Trots att man som lärare är van att uttrycka sig publikt, t.ex. Genom att skriva på whiteboard, märker man snabbt hur mycket begränsningar man tagit hänsyn till, vid t.ex genomgångar. Vad jag tidigare har skrivit i listor, med olika färger, med olika stilar, för att tydliggöra något abstrakt, kan uttryckas med korta stödord och bilder. Där jag tidigare behövde planera vad och hur jag skrev på tavlan, så att allt fick plats, så jag slapp sudda under genomgången, och skriva av och kopiera till dem som inte var närvarande, kan jag nu göra en presentation av önskat omfång, jag kan bläddra fram och tillbaka, lägga ut på hemsidan för frånvarande osv. Och som extra bonus: smartboarden är interaktiv. Eleverna kan också interagera, inte bara konsumera.



E-möten
Eftersom jag studerat på distans under flera år, har jag ganska många erfarenheter av e-möten. De program jag har använde var Marratech, Adobe Connect, och Skype. Jag vill gärna ge både ris och ros till e-mötessystemen jag provat. Ros för att jag, som är litet hörselskadad, har lika bra möjligheter att höra som de andra. Att ha mitt eget headset som fungerar för mig, och att höra de andra deltagarna direkt in i mikrofonen, gör att jag tar plats i gruppen och uttrycker mig i mycket större utsträckning än om jag sitter i en skolsal och använder hörapparat som förstärker ljuden från omgivningen lika mycket som den som pratar. Tyvärr ställer tekniken och servern (som jag förstår det..) till det för e-mötena. Störningar, både i "cyberspace" och hos enskilda deltagares utrustning tar ibland mycket tid. Inte sällan blir deltagare "utkastade". I de flesta kurserna har vi stängt av våra kameror i hopp om att ljudkvaliteten skulle bli bättre.


Trots det har jag MYCKET bättre förutsättningar än om jag deltar IRL. Jag inbillar mig att fler typer av handikapp, kan dra nytta på samma sätt. I ett e-seminarium behöver ingen veta om jag är rörelsehindrad, synskadad, har acne, eller liknande. Där representeras jag av min aktivitet och min röst. Jag tänker att, även om jag t.ex har problem med språket, kan det fokus på vad som sägs göra att jag gör mig förstådd och att min prestation syns.
För att varje elevs prestationer ska få plats, föruttsätts att grupperna är lagom stora. Om varje elev förväntas delta med reflektioner, diskussioner och presentationer, under ett seminarium, är 7-10 personer/grupp lagom. Om man är fler, kan man dela upp gruppen i smågrupper och arbeta på annat sätt. Vid en större introduktion, eller frågestund, kan man vara betydligt fler i gruppen.



I ett fall med personlig handledning, bokade jag och handledaren tid på Skype, vilket vi båda tyckte fungerade bra, de gånger vi båda hade god uppkoppling. Problem uppstår dock när man tror att man kan promenera omkring med sin bärbara dator, och ha litet lektion samtidigt.



Vad krävs för att e-mötet ska fungera bra? Jo, en support som kan hantera alla som får problem med inställningar, uppladdningar osv så läraren slipper att lägga uppmärksamhet på det. Man bör också räkna bort några minuter i början av varje möte, för att kolla tekniken. När tålamodet tryter får man tänka på all restid man besparar sig och på hur många minuer det faktiskt fungerar bra.



Jag hade förmånen att få gå en kurs på Högskolan Dalarna, som egentligen inte fanns på distans. Kursen; Bild 3, hade en liten grupp och ambitiösa lärare, som lät mig delta på föreläsningar och seminarier via en stationär dator, och bordsmikrofon. Det fungerade bra, men egentligen mest för att lärare vid kursen, tog sig extra tid och trixade med utrustning och anpassade innehållet för att det skulle fungera digitalt. Men nu, när anpassningen är gjord, kommer de att fortsätta att erbjuda den kursen via distans. En del av examinationerna gällde gestaltningar, som jag fick skicka till Falun eller åka dit själv, men jag hade också möjligheten att anpassa mig och göra digitala gestaltningar.



Virtuella världar
Virtual reality (VR) har använts sedan många år i träning av piloter, m.fl men den snabba utvecklingen av datorer och 3D-tekniken har gjort det möjligt för vem som helst att skapa virtuella lärmiljöer" står det i kursdokumentet. Det verkar helt logiskt att VR kan gynna yrkeskategorier som av naturliga skäl inte kan tränas på annat sätt utan risk för liv och lem: krachlandning med flygplan och sånt. Men jag är väldigt skeptisk till att Second Life skulle ha någon praktisk nytta i grundskola och gymnasiet. Jag skaffade mig en avatar, som löjligt nog var ganska lik mig i verkligheten, och gick igång med liv och lust. Jag tyckte det var ganska idiotiskt... hamnade på massa konstiga ställen, och hade inte helt lätt att förstå hur jag skulle använda funktionerna. Och varför... Jag träffade olika människor (?) från litet varstans ifrån, och förde fullständigt ointressanta samtal med dem. Jag försökte hitta intressantare platser att besöka, och bli litet mer positiv och öppen för SL som medium......men nej!


Jag kan visst se de potentiella möjligheterna att som företag eller varför inte lärosäte, exponera sig och på så sätt öka intresset för sig, men som pedagogiskt verktyg för grundskola och gymnasiet – Nej!

Lärplattformar - övningar och uppgifter

Nu har jag gått igenom en del av övningsmomenten i Bilda. Jag har skapat en projektgrupp, gjort en enkätundersökning, och meddelat detta på anslagstavlan. Jag har öppnat ett diskussionsforum om huruvida böcker har tjänat ut sin roll, och jag har svarat och diskusterat på andras diskussionsforum och enkäter. En av kurskamraterna har gjort en mycket fin uppgift, med bifogat material, inlämninguppgift, instruktionsvideo, och ett test. Jag ville verkligen göra ett lika fint upplägg med ett lektionsmoment, för mina framtida elever, men saknar totalt inspiration för lektionsmoment. Vid närmare eftertanke kommer vi antagligen inte att ha tillgång till Bilda, på den högstadieskola jag kommer att arbeta, så jag ska nog göra ett lektionsupplägg på google docs, istället. Enligt referens finns många av de funktionerna man kan hitta i LMS i Google, och att man lätt kan sy ihop en egen "portal". Det skulle kunna vara ett framtida projektarbete i kursen. Att sy ihop en egen kursportal i Google docs.
Jag tog mig också en tur på http://moodle.org/ och även den plattformen verkar vara användbar. Fördelen med den är också att den är gratis. Tydliga och bra instruktioner, delvis på svenska.
Http://sakaiprojekt.org/ är ett system, som utvecklas på olika lärosäten över världen. Jag gjorde en exkursion på Stockholms Universitets variant, som heter Mondo; https://mondo.su.se/portal. Denna portal verkar ha ungefär samma upplägg som Bilda, vilket vi använder på kursen. Mycket bra, med tydliga strukturer och många funktioner.
Sammantaget är de olika lärplattformerna lika varandra vad gäller funktioner. Säkert finns det skillnader, men jag har inte upptäckt några som skulle kunna avgöra mitt val (om jag fick välja...)

Learning Management Systems

Jag har studerat på högskolor/univeristet sedan 2006, både på campus och via nätbaserad distans, och jag hade en av mina vfu-perioder i en gymnasieskola med 1-1 datorer. . På så sätt har jag provat på flera olika digitala lärplattformar, i olika grad. Jag tycker verkligen att det är ett potent verktyg för lärande, om det är rätt använt. Läraren eller kursansvarig, har stort inflytande över hur LMS används, och i vilken utsträckning det fungerar som lärverktyg eller bara som förvaringsplats och anslagstavla. Mycket handlar om vilken struktur de olika verktygen ligger under. Om det är lätt att hitta, både överskådligt och en röd tråd genom strukturen. Det svåraste med att studera på distans, är att veta vad som förväntas av en. I en grupp på campus frågas det ofta mellan studenterna; var det denna boken? Vilket kapitel? Förstod du frågan? osv. Som distansstudent har man antingen kontakt med sina studiekamrater via en studiegrupp eller genom diskussionsforum. I de kurser jag gått, där vi inte har haft vare sig det ena eller det andra, har man haft ganska dålig kontakt mellan studenterna. Att studieresultaten blir bättre och enklare att uppnå i samklang med studiekamrater, är otvetydigt, så det bör man eftersträva vare sig det behövs eller inte, i alla kurser.
Jag skrev tidigare "bara som förvaringsplats och anslagstavla", och det lät litet nedlåtande. I den LMS-baserade undervisningen – campusförlagd eller på distans – är det just de funktionerna som är avgörande. Om inte den tids-, plats-, säkerhets- och integritets-effektiva förvaringen av dokument, presentationer, föreläsningar, meddelanden litteratur, osv hade funnits, tror jag inte att plattformsmodellen hade varit lika intressant.

Properitär vs öppen källkod.
Jag har inte riktigt klart för mig alla perspektiv på öppen källkod än, men generellt undrar jag om upphovsrätten har någon framtid i properitär form. Vem kommer i framtiden att vilja betala för basutbud, när det finns gratis. Kan man dessutom vara med och forma nya delar efter sina egna behov, ser jag inga nackdelar. Jag föreställer mig antagonisters argument om säkerhet (tillgänglighet för trojaner, maskar etc.) och kontinuitet ( eg. Omskrivning för kontrollbehov) motverkas av teknikens utvecklingstakt och skoldatanätens begränsningar. Sen får man förstås inte glömma att allt kostar – det är bara en fråga om hur man vill betala. Kan/ska reklam kunna finansiera skolportaler? Kanske är detta något för förlagsbranchen, som jag inbillar mig redan nu är påverkade av lärarnas mer omfattande produktion.
Problem jag har stött på, som t.ex svårigheter att öppna dokument av diverse olika format, och servrar som kraschar samtidigt som alla ska lämna in tentor, och uppsatser, är förhoppningsvis spädbarnsproblem.

Inför mitt nya arbete i högstadiet, från och med i höst, brinner jag av iver att sätta igång och kommunicera målen, göra material/litteratur tillgängligt, kommunicera med föräldrar, och mycket mer. Men kan man egentligen kräva att alla elever ska ha tillgång till internet hemma? Och hur ska jag få det att fungera med ett snigelskoldatanät med växtvärk, och två datorer i salen? Jag hoppas få med mig flera kollegor i lärarlaget – vilka kunskaper har de? Frågan är om inte Google, wikispaces eller liknande är den enda portal som behövs.... Jag hoppas kunna svara på den frågan efter fler moment i detta avsnitt.

Sociala nätverk i skolan?

Jag har varit facebookanvändare i något år, och twitterkollare lika länge, men jag har inte bidragit så mycket själv än. Jag är nog litet skeptisk till vad jag har sett andra skriva. Därför var det bra att jag fick en liten tumskruv, att uppdatera mitt twitterkonto, och tänka ett varv till.
Jag har ganska länge funderat på vad som händer när det kollektivistiska synsättet i samhället minskar, individualismen uppmuntras och folkrörelserna krymper. Solidaritet är numera ett ganska omodernt fenomen och många grundskolelever har ingen aning om vad det betyder. Vi är alla barn av vår tid, och måste följa med i förändringarna. Det är därför extra roligt att sociala nätverk har fått den utbredning och tillgänglighet den har idag. Jag betraktar dem som de nya demokratirörelserna, och i och med revolterna i medelhavsregionen under våren, har jag fått vatten på min kvarn. Från den synvinkeln är det en självklarhet att sociala nätverk måste få plats i skolans värld.

Å andra sidan har elever svårt att koncentrera sig på skolarbetet under lektionerna, om man tillåter sms. Hur ska det då gå för dem, när facebook, twitter och liknande, är tillgängliga under lektionstid. Under min vfu hade jag lektioner där alla hade egen uppkopplad dator. Trots att jag undervisade i ett för eleverna intressant ämne, och med ganska omväxlande lektioner, hade eleverna ofta spelo och facebook framme, istället för att jobba. De hade helt enkelt svårt att värja sig. Det vet man ju själv hur tiden flyger fram när man spelar eller liknande.
Jag tänker att nätverkande inte går att förbjuda. Så; if you can´t beat them – join them. Nu är det upp till oss lärare att ge eleverna användningsområden och nettikett.

Nu har jag gått med i Dela också. VI får se hur mycket tid jag kommer att nätverka i framtiden.

Framtidens bastu....

Nätverkande, nätverkande och åter nätverkande! Jag vill inte veta vad alla gör, hela tiden! Det är slöseri med min dyrbara tid. Dessutom är det oförskämt att sätta igång och skriva på datorn eller mobilen en massa onödiga saker, när någon annan är närvarande. Ensam med sin mobil eller laptop, vill man ju inte gå omkring och vara. Man vill ju samverka! Dessutom är det ett hot mot folkhälsan, allt detta datorsittande och spelande. Folk kommer förlora förmågan att läsa längre stycken än ett kortare kåseri, om de hela tiden matas med rumphuggna sentenser. Språket förflackas och kommer i förlängningen dö ut! Om vi inte har drunknat i klimatförändringarnas nya syndaflod. Demokratin kan hälsa hem, om facebook och google får hållas, till slut har de fullständig kontroll över vad var och en gör, och kan styra in oss i grupper där folk tror att det är sanning de läser, och agerar därefter. Inte undra på att unga människor går bärsärk och dödar folk till höger och vänster. De har lärt sig det på internet! Om man bygger upp hela samhället på it-chimären, och så blir det strömavbrott! Då är det HELT KÖRT! ( Och detta vill du medverka till!!?!) Skaffa dig ett RIKTIGT kontaktnät. Ett som man kan diskutera VERKLIGA problem och lösningar med, över en bastu och en golfrunda.
eller...

En av de viktigare kunskaperna skolan förmedlar, är den att fungera i samklang med en grupp på olika sätt. Att öva turtagning, räcka upp handen när man vill prata, grupparbeta och uttrycka sig så att andra förstår. Men också att ha kunskap och medkänsla om andra kulturer. De formella kunskaperna i t.ex. geografi, är till för att vi ska kunna förstå människorna i vår omvärld.
Till den förändringsobenägna skulle man kunna förklara det så här:
Det är ingen skillnad! Det är bara pennan och pappret som har utvecklats litet. Och begreppet text inbegriper litet mer än bara bokstäver.... bilder och sånt. Och redovisningen blir litet roligare och effektivare om man sätter bilder till.. Men diskussionen tar litet längre tid, mellan inläggen. Kanske blir de mer genomtänkta då.. Och så GILLAR ungdomar det, oxå! Och så är det några fler med och diskuterar!

Youtube.

Youtube here I come......

Här kommer länken till min snabbinspelade presentation.

eftersom jag använder mig en hel del av filmklipp och även hela filmer i min undervisning, är detta en kanal jag kommer att använda mig av MYCKET

Dela bilder...

Jaha, nu har jag skaffat ett flickr-konto. Verkar vara en reko plats att lägga in foton på.. Jag har inte kollat hur mycket plats totalt jg har tillgång till, men eftersom vi är en familj som är utspridd över världen, kan det bli en hit.
Jag tänker mig att flickr kan vara användbart för mig som lärare i bild/visuell kultur, där mycket handlar om att dela och resonera över bilder. Inte minst att dela och samarbeta med kollegor över ett smart bildforum, vore konstruktivt. Jag ska fortsätta att fundera på hur, vad och varför, jag kan använda flickr. En annan sak att kolla är hur jag kan hålla isär mina privata bilder, proffesionella bilder och elevbilder.. Kanske jag får skaffa fler konton.


mera blogg kommer.... :-)

JA, det var ju det där med att ladda upp någon annans bild, oxå. Det här är utsikten över de hus jag har växt upp i, i Göteborg. Snyggt foto av Maol

Gotta share!!!

Bara måste skicka vidare ett videotips...

Här!

Första inlägget

Dags för mitt första blogginlägg på kursen Digitalt lärande.

Den första veckan (eller egentligen den andra) har varit mycket intensiv. Eftersom jag avslutade min lärarutbidlning med ventilering och justering av examensarbetet förra veckan, fick jag göra en rivstart denna veckan. Kursrummet är föredömligt upplagd, och formerna för aktiviteter under kursen är beroendeframkallande.. Man börjar bläddra så smått, och hamnar på ett klipp om digital kompetens. Bläddrar vidare och hittar framtidsvisioner, instruktiva definitioner, lärverktyg, skolexempel mm. mm. Att ha delar av litteraturen i form av korta youtubeklipp, har både för- och nackdelar. Man blir översköljd av intressanta fakta och karismatiska talare, och det känns som om man tankar meta-kunskap direkt. Verkligen mycket stimulerande.Det är troligen en chimär, och förmodligen en fälla.. Risken är nog stor att jag behöver skriva ned det jag ser, och tänker – gärna innan nästa filmsnutt, eller textavsnitt, för att kusnkapen ska bli bestående..

Aha-upplevelser.... nja .. det var nog inte några nyheter för mig, direkt, men min alldeles egna nya tanke denna veckan var en skeptisk sådan... Är jag offer för kommersiella krafter, när jag låter mig hänföras av IKT-mediernas inneboende kraft och fenomenala möjligheter till nyskapande inslag i gamla strukturer... Måste man ha allt, göra allt, bara för att man kan.??

Fantastiskt att inte längre få avlöningschecken, som måste lösas in på en bank, för att sedan behöva gå till en annan bank och sätta in pengarna på bankbok, för att inte behöva gå till banken före kl. 15 för att hämta pengar för att handla... Stå i kööö

Jo för sjutton, det är bara att köra..
Som jag ser det blir den största utmaningen under de följade 5-10 åren, att få kommunernas datanät att hänga med.. Hur ska jag kunna införliva digitalt lärande i en skola med 400 elever och 64 datorer. Mobilerna... Jag gjorde en liten studie om digitala verktyg i skolan när jag läste bild3. (DU) Där framkom det att eleverna i högstadiet nästan till 100% hade ständig tillgång till mobiltelefon. Men har de befogenhet/pengar att ringa för? Ska de i så fall betala själva, eller ska skolan ha trådlöst nätverk som de kan använda? Hur långt ska det sträcka sig i så fall..? Ska elever som inte är närvarande få vara med då? Och, slog det mig, ska LÄRAREN finansiera sin kommunikation via mobilen själv? (självklart inte.... ) Ska skolan tillhandahålla mobiltelefoner till alla elever? Istället för böcker...kanske..
Det blev ett långt inlägg, detta. Jag får fortsätta en annan gång.

nystart!!

Denna bloggen har jag inte använt på länge, men det passade ju bra när jag nu ska blogga inom kursen: "Digital kompetens och lärande - IKT och pedagogik för det 21:a århundradet"!

Snart kommer jag igång!!